Den sista tiden har jag tänkt väldigt mycket, mycket mer än jag tuvär har velat göra. För några år sedan började jag bli deprimerad och må väldigt dåligt. Det fanns ett uppehåll på några år efter det som fick mig till att börja må bra igen, men nu för några veckor sen. Då började jag må riktigt dåligt igen och då menar jag riktigt dåligt. Det fanns ingen jag kunde prata med, vilket gjorde att jag höll alla känslor inom mig och fick väldigt svårt att visa känslor utåt mot andra. Jag vet att det aldrig är bra att hålla känslor och sånt innom sig, men det är sånt jag vänt mig genom åren. Särskilt när det för några år sen alltid va den personens känslor och mående som skulle gå först. Än hur ont å hur mycket man själv led,  var den den personen som gick först. Nu har jag kommit tillbaka i banan där jag mår så extremt dåligt, jag vet inte vart jag ska ta vägen och jag vet inte hur jag ska lösa detta. För självklart, försöker jag ju se hur den andra mår och struntar totalt i att jag själv knäcker mig och mitt mående. Hur mycket jag än försöker lita på någon annan människa, så får jag upp så sjuka idéer i huvudet. Det känns som att jag nog för alltid är menad att vara själv, att aldrig såra någon annan. Att aldrig behöva miss tro någon, bara för att jag inte vill uppleva samma sak igen. 

Nu är det jul igen å detta året fick vi en ny familje medlem i present, en liten hunvalp som fick namnet Tindra. Nu är det bara vänta två veckor innan hon är leveransklar :)  

Man blir mörkrädd när man läser på att nätet om andra som har med socialen att göra, Jag har blivit med bjuden i en grupp på facebook som heter pappavarför.se det är en sida jag tycker alla ska läsa. Det är många som får stöd och hjälp där ifrån. Det är jätte fint av dessa människor att hjälpa andra på detta vis, folk får berätta sina problem och får stöd å tips av andra i samma situation. Tummen upp för gruppen. 

Idag ska föräldrarna få träffa lilla knodden för första gången sen han togs från dom, det kommer kännas skönt. Men vi har fortfarande många frågor om varför dom går på flera års gamla utredningar, hur det kommer sig att socialen får öppna läkar journaler utan medgivande från dom det rör. Många frågor angående hur det kommer sig att om man kollar på nätet på alla sidor man kommer åt angående placeringen i familjehem ( jag läst upp en hel del för att kunna hjälpa). Hittade bland annat en paragraf som en annan person med samma problem lagt upp på en sida paragraf : 5 När ett barn SKALL placeras det i första hand övervägas om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående. Vilken dom själva inte hört ett ord om. Vad som är bäst för barnet måste man ju klart se till men eftersom det bästa alternativet är att få vara med föräldrarna inte går, kan det då inte vara bättre att den får vara med någon anhörig eller annan närstående? Att barnet får finnas hos någon som föräldrarna känner att dom kan lite på och inte en villt främmande människa? Det kommer lite bilder på (Knodden) som jag kallar honom i denna hjälp att han ska få komma hem igen.

Hur fan kan socialen ta ett barn som inte äns är 48 timmar, dom säger att det är enligt LVU. Att det inte kan avaktas med med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling. Hur kan dom sitta och säga så? Dom har varit på både möten och hembesök. På mötena sitter dom och säger att dom inte kommer göra/ta honom eftersom dom har gått med på att få hjälp när han väl hade fötts. Att se föräldrar precis hinna komma in genom dörren hemma och sen dyker det upp både poliser och folk från socialen som tar barnet. Dom får inte ens en chans att visa att dom klarar av att ta hand om barnet, dom har inget att säga till om. Hur kan dom då anse att det är en fara för barnet att vara kvar i familjen när dom inte äns han vara hemma 5 minuter. Att se den glädjen hos dom ny blivna föräldrarna och sedan se hela deras värld rasa samman på bara några minuter. BB gav dom klartecken att åka hem, det var inga problem alls där. Att notera till detta med så har jag själv varit med på möte hos socialen och har också hört vad dom har sagt. Vilket gör att jag också ställer mig hårt i denna frågan. Nu får det vara nog! Nu måste något hända så här kan det inte vara, socialen ska inte kunna tro att dom kan göra vad som hälst utan riktiga bevis på att ett barn faktiskt råkar illa ut. Detta är då faktiskt socialen i Robertsfors komun. 

Ett utdrag från en sida på nätet.

Vilka barn blir fosterhemsplacerade?
Innan ett barn överhuvudtaget blir fosterhemsplacerat eller omhändertaget enligt LVU så görs en mycket lång och grundlig undersökning.
Efter det att socialnämnden har fått in en anmälan om att ett barn far illa, startar denna långa utredningsprocess nästan genast. Utredningen brukar ta uppemot fyra månader. Socialen gör hembesök och pratar både med barn och föräldrar samt nära anhöriga. Lyckas man inte hitta några bevis för att barnet verkligen mår dåligt så lämnar man ofta utredningen och barnet får stanna kvar i sin familj. Detta är alldeles för vanligt. Många föräldrar som blivit fråntagna sina barn påstår att de inte har gjort något, och givetvis förekommer det sådana fall också, men vågskålen väger ändå över åt andra hållet. Det förekommer förmodligen fruktansvärt många fler fall då socialen inte gör någonting.

http://www.mimersbrunn.se/article?id=1232

Ja det blir allt längre tid i mellan att jag skriver här, vet inte varför men måste vara för att jag mår bättre än jag någon sin gjort. Visst finns det fortfarade upp och nergångar jag tampas med i huvudet ibland, men jag har hittat den jag älskar. 

Han ger mig så mycket av det jag har saknat, han vet hur jag funkar. Han är en sån människa som tar det lungt i början, allt han gjort för mig. Jag mår så bra i närheten av honom, han är den jag älskar och den jag vill leva mitt liv med. Jag är så glad att jag fick chansen att träffa honom. Att jag hade så tur med ett bil byte, att jag i samma veva hittade den jag skulle börja älska så otroligt mycket. Jag är verkligen glad att jag fick kontakt med denna människa, jag kommer älska dig ända tills förevigt   

Jag vet att jag inte är den tjejen som haft ett lungt och underbart liv, jag vet att i dina ögon är jag inte den som verkar vara en intressant person. Mitt liv har aldrig varit intressant, inte så som jag sett det från mina ögon. Jag vet att alla mina val i livet inte har varit dom bästa, jag har gjort många fel när det kommer till det. Allt jag gjort och allt som hänt mig har gett mig styrka till att orka vidare. Jag har inte haft det liv som jag velat ha, stora delar av det är mitt eget fel och det vet jag. Jag vet att jag inte på något sätt är en lätt människa att lära känna, det tar tid och kan vara krävande. Men helt klart tummen upp till dom älskade vänner och bekanta runt om som höll ut den tiden och lärde känna mig. På något sätt känns det alltid att folk som försöker lära känna mig backar undan då dom ser och märker hur upp och ner mitt liv är och kan vara ibland. Jag kräver inget av nya människor, bara att dom är ärliga. Jag vet att folk som så många andra inte kommer finnas där för mig, men jag överlever det med. Jag vill häldre ha äka vänner än falska som säger det dom tror man vill höra. Jag har klarat mig hit och jag vet att jag klarar mig så mycket jävla längre utan strunt och oärliga människor. Med en sista mening!

DET SOM INTE DÖDAR DET HÄRDAR!

Ja här var det ju ett tag sen man skrev, mycket har hänt på sista tiden kan jag lungt säga. Livet har tagit steget till ensamlivet å vidare, Men jag mår bra å tar var dag som den kommer. Dock finns det alltid folk som vill trycka ner å få en till att må så mycket sämre än man själv vill. vet man vad å vilka knappar man ska trycka på är det ju helt klart inga problem att göra det. Nä nu vidare till verkligheten