Ibland känns livet meningslöst och fel, man kan vakna mitt i natten och ligga å fundera över det. Man tänker på allt som hänt en i livet, från bardomen fram tills idag. Man tänker på de bra och de dåliga stunder man haft. Vissa mår sämre än de andra, jag kommer alltid ha minnena kvar efter det som hänt mig. All smärta jag själv orsakat mig, jag har ärr på armen som aldrig kommer försvinna. Jag blir påmind varje dag om allt dåligt. Jag må alltid ha ärren på armen kvar, men jag har slutat supa och vara med personer som gort att jag mått dåligt. Därför tackar jag alla som hjälpt mig tillbaka till värkligheten, jag mår bättre. Jag bor hemma igen, skolan funkar precis som den borde. Jag håller mig borta från folk som inte är bra för mig, jag har fått nya och underbara kompisar via skolan. Jag har en underbar kille som jag älskar mer än allt annat på jorden, en person jag aldrig kommer släppa taget om. Jag mår bra när jag är med honom, jag känner mig bättre än någonsin. Därför hoppas jag att jag inte behöver flytta igen, jag har flyttat runt mycket och nu vill jag stanna. Orkar inte förlora mera kompisar, inte förlora mer av mig själv.  Därför vill jag stanna här, jag känner att jag äntligen har hittat ett ställe att kalla hemma. Ett ställe där det finns folk jag betyder något för folk, ett ställe där folk betyder något för mig. Att börja på malgomajskolan 3 i vilhelmina visar sig vara det bästa jag gort. Livet känns inte längre meningstlöst, kommer aldrig flytta tillbaka till Burträsk för att bo med min far. Alla vet att det inte funkar men vissa bryr sig inte, jag kommer inte lämna det jag har hittat här som gör mig lycklig bara för att bo med någon som inte bryr sig. Någon som bara ringer eller smsar då det behagar honom. Säger bara vad jag tycker och tänker  

Vet inte varför!!

Vet inte varför! Varför ska jag vara hemma om vi bara bråkar. Varför ska jag vara tyst och lugn när ingen lyssnar på mig, varför? Varför leva om man inte får vara med den man älskar, varför försöka hålla någon borta från en annan?